Nu startar vi vårat president marathon med Ronald Reagan!

Ronald Reagan-1911-2004

Ronald Wilson Reagan, född 6 februari 1911 i Tampico i Illinois, död 5 juni 2004 i Bel Air i Los Angeles, var USA:s president 1981–1989 och guvernör i Kalifornien 1967–1975. Före sin politiska karriär arbetade Reagan som fackförbundsordförande, skådespelare, sportkommentator och badvakt.

Reagan var medlem av det Republikanska partiet. Han vann stort över den sittande presidenten Jimmy Carter i valet 1980. I och med segern fick USA en av sina mest konservativa presidenter under efterkrigstiden. År 1984 blev han återvald i en jordskredsseger (49 av 50 delstater) över demokraten Walter Mondale. Ronald Reagans presidentskap är på många sätt en grundstomme för republikanernas och de konservativas starka ställning i USA idag.

Reagan var en populär president, även om hans popularitet tidvis sviktade under det tidiga 1980-talets lågkonjunktur och i samband med Iran-Contras-affären. Idag brukar han placera sig väl i opinionsundersökningar hos det amerikanska folket över de mest populära presidenterna. Han kallas ibland The Great Communicator för sin förmåga att uttrycka känslor och idéer på ett personligt sätt. Den politik han förde mot Sovjetunionen anses vara ett bidragande skäl till kalla krigets slut. Reagan anses ha bidragit till kommunismens fall genom att öka tempot i den militära kapprustningen till en nivå som den sovjetiska ekonomin inte klarade i längden. I synnerhet det av Reagan personligen 1983 föreslagna stjärnornas krig-projektet – början till dagens missilförsvarssystem i nuvarande Tjeckien och Polen – kan ha bidragit till att den redan ansträngda sovjetiska ekonomin drevs mot kollaps.^[1]

Ronald Reagan avled 93 år gammal i sitt hem i Bel Air i Kalifornien 2004. Omkring tio år före sin död fick han diagnosen Alzheimers sjukdom som man tror har börjat ett flertal år innan han fick diagnosen fastställd. Bl.a så frågade Reagan 1985 i en livesänd valdebatt frågan om det amerikanska folket ville leva ytterligare fyra år i misär och med en president som tar dåliga beslut. Problemet var bara att de fyra åren som Reagan menade hade varit misär för det amerikanska folket var hans första fyra år som president.

Ronald Reagan föddes den 6 februari 1911 i den lilla staden Tampico i Illinois. Han var den andra sonen till John "Jack" Reagan och Nelle Wilson. Släkten Reagan härstammar från Irland och hette ursprungligen O'Reagan. Reagans ungdomsår var oroliga; fadern Jack hade alkoholproblem och familjen tvingades ofta flytta. 1920 bosatte sig familjen permanent i Dixon i delstaten Illinois, en stad som anses vara Reagans hemstad.^{[källa behövs]}

Åren 1927-1934 arbetade Reagan under sommaren som badvakt för att betala studierna vid Eureka College, där han läste nationalekonomi och sociologi som huvudämnen. Han tillbringade mycket tid åt kringaktiviteter, framför allt sport, vilket kan ha bidragit till att betygen inte var lysande. När Reagan senare blev världens mäktigaste man, USA:s president, skämtade han: "Än i dag undrar jag vad jag kunnat bli om jag pluggat lite hårdare." Under skolåren fick Reagan många goda vänner, även om få personer någonsin kommit honom riktigt nära. Han utvecklade också en historieberättar- och skådespelartalang, något han fick nytta av i sitt jobb som sportkommentator i radio (en gång improviserade Reagan matchspel under ett strömavbrott).

Militär karriär:

Ronald Reagan deltog från 1935 i distans- och deltidsutbildning inom armén och skrevs 1937 in i kavalleriets reserv. Senare samma år blev han reservofficer med fänriks grad. Den 18 april 1942, några månader efter anfallet mot Pearl Harbor, kallades Reagan in för aktiv tjänstgöring under andra världskriget. På grund av sin närsynthet undantogs han från utlandstjänstgöring och kom inledningsvis att tjänstgöra som sambandsofficer vid hamnen i San Francisco, men flyttades kort därefter över till PR- och filminspelningsuppgifter i US Army Air Forces (föregångaren till USA:s flygvapen). Reagan, som redan hade några år i Hollywood bakom sig när han kallades in, ägnade sig huvudsakligen åt inspelning av instruktionsfilmer för armén. Under resten av andra världskriget och fram till 9 december 1945 tjänstgjorde han i Kalifornien och New York och nådde kaptens grad.

Tidig politisk karriär:

Reagan var från början demokrat och stödde president Franklin D. Roosevelt. Han var en stark antikommunist och arbetade aktivt under SAG-ordförandeskapet för att kommunister inte skulle få inflytande över Hollywood. Han informerade FBI om skådespelare som han ansåg var illojala. Han ansåg att republikanernas politik var bättre för att bekämpa kommunismen och stödde republikanerna Dwight D. Eisenhower 1952 och Richard Nixon 1960. Reagan var trots detta fortfarande medlem i det demokratiska partiet.

Reagan hade många politiskt kunniga, konservativa vänner, något som ledde till långa debatter mellan dem. Reagan blev mer och mer konservativ och lämnade slutligen demokraterna. 1964 sändes det berömda Reagan-talet A Time for Choosing, som var ett kampanjtal för den konservativa republikanen Barry Goldwater som ställde upp i presidentvalet. Talet flyttade fram Reagans positioner inom republikanerna och konservativa kretsar, och gjorde honom till en konservativ symbol. Som ett resultat därav bildades en opinion bland konservativa republikaner i Kalifornien för Ronald Reagan skulle ställa upp i guvernörsvalet 1966. Reagan var själv skeptisk till detta, eftersom han inte trodde sig ha någon chans att vinna

Presidentvalskampanjer:

Reagan sökte nomineringen som republikanernas presidentkandidat 1968 i en hastigt ihopkastad kampanj mot Richard Nixon, men drog sig tidigt ur och ställde sig bakom Nixon. Han ställde upp igen 1976 mot sittande republikanska presidenten Gerald Ford, vann primärvalen i ett antal stater, men besegrades med liten marginal av Ford (1.070 mot 1.187 röster). Ford förlorade sedan presidentvalet mot den demokratiske kandidaten Jimmy Carter.

Den kampanjorganisation Reagan på så sätt byggt upp kom dock att vara avgörande vid republikanernas primärval 1980, då han blev sitt partis kandidat. Som vicepresidentkandidat valde han George H.W Bush, trots att Bush i primärvalskampanjen hade kritiserat Reagans ekonomiska idéer och kallat dem voodoo economics.

Presidentvalskampanjen kom i skuggan av Irankrisen (Irans regering höll 66 amerikaner som gisslan). Den sittande demokratiske presidenten Jimmy Carter lyckades inte lösa krisen och det kan ha varit en avgörande faktor för Reagans seger. Det har, utan närmare bevis, påståtts att Reagans kampanjchef William Casey ordnade ett avtal med de iranska myndigheterna om att inte frige gisslan förrän efter valet i november 1980, och på så sätt missgynna Carter.^[3]

Till Carters nackdel låg också att den amerikanska ekonomin genomgick en besvärlig lågkonjunktur, där framförallt inflationen var mycket hög. Därtill fanns det en allmän känsla av desillusion gentemot den politiska sfären efter Watergateskandalen, och en känsla av otillräcklighet efter kriget i Vietnam. Ronald Reagan med sin konservativa ekonomiska politik, sin uttalade framtidsoptimism och sina traditionella värderingar verkade för väljarna vara en motpol till allt detta.

Reagans siffror ökade markant efter TV-debatterna. Den tidigare skådespelaren Reagan var mycket van att stå framför kameran, och bemötte Carter med repliker som "There you go again...". Hans kanske mest betydelsefulla kommentar var "Are you better off today than you were four years ago?".

Reagan vann presidentvalet med betryggande marginal, i röstandel 50,7% mot Carters 41%, och i elektorsröster 489 mot 49. Den 20 januari 1981 kunde han därför installeras som USA:s 40:e president.

I presidentvalet 1984, när Reagan ställde upp för omval, var hans demokratiske motkandidat Walter Mondale, som varit vicepresident under Carter. Vid detta tillfälle var Reagan 73 år gammal, och skulle vara 77 år innan den kommande mandatperioden tog slut. När Reagans ålder då kom på tal i en TV-debatt svarade den TV-vane Reagan med den minnesvärda repliken Jag tänker inte göra ålder till en fråga i den här kampanjen. Jag tänker inte, för att vinna politiska poäng, utnyttja min motståndares ungdom och bristande erfarenhet, vilket drog ner skratt och applåder från publiken.

Reagan vann presidentvalet 1984 med en jordskredsseger (den största någonsin i ett amerikanskt presidentval), och tog hem valet i 49 av 50 delstater, vilket innebar 525 av 538 elektorsröster. Endast i District of Columbia samt i Mondales hemstat Minnesota vann demokraternas kandidat. Att segern blev så stor är förmodligen ett resultat av fenomenet Reagandemokrater, vilket var väljare som oftast röstat på demokraterna men som röstade på republikanen Reagan.

Reagan som president:

Den 20 januari 1981, vid rekordhöga 69 års ålder, steg Ronald Reagan in i Vita huset. Reaganadministrationen beskrivs av många som:

• Konservativ.
• Antikommunistisk.
• För skattesänkningar - bl a sänktes marginalskatten från 70 % till 28 % mellan åren 1982 och 1987 - inledningsvis kom skatten att öka. Möjligheterna till skatteplanering och avdrag minskades kraftigt, och antalet skattebetalare ökade.
• För en avreglering av kredit- och valutamarknaden.
• För mindre offentlig sektor, med undantag för försvarsutgifterna, som avsiktligt höjdes - de stora välfärdsprogrammen Social Security, Medicare och Medicaid bestod emellertid.
• För större individuell frihet (med undantag för tillfälligt höjda skatter och hårdare straff).
• Minskad byråkrati.
• Beredd att använda unilateralt våld för att skydda USA:s intressen.
• Hårdare tag mot brottslighet.
• Statsmaktens tryck på evangikala kristna grupper lättat.
• Budgetbalans var ett av Reagans uttalade mål, vilket emellertid inte nåddes förrän 1998, under Bill Clinton. Reagan förklarade detta med att han misslyckats med att krympa regeringens storlek och att kapprustningen med Sovjetunionen omöjliggjort detta mål. De flesta skattesänkningarna bekostades tvärtom med stora lån och ett växande underskott, medan de flesta utgifter behölls.

Endast månader efter installationen, den 30 mars 1981, utsattes Reagan för ett mordförsök av attentatsmannen John Hinckley. Kulan missade hjärtat med en knapp tum och träffade i ena lungan. Strax innan operationen skulle påbörjas skämtade han med läkarna: "Hoppas att ni alla är republikaner." Den efterföljande rättegången ledde till att John Hinckley 21 juni 1982 frikändes på grund av mental ohälsa, men är sedan dess tvångsintagen på rättspsykiatrisk vård. Domen väckte allmän bestörtning i USA, och ledde till ändrad lagstiftning i flera delstater.

Den största frågan under Reagans första mandatperiod var den ekonomiska situationen efter Carteradministrationen och den pågående lågkonjunkturen. För att förbättra ekonomin sänktes de federala skatterna. Avsikten var att medborgarna och företagen skulle få mer pengar att spendera på att köpa saker och investera i nya projekt. Inflationen var också ett problem. För att lösa det hade centralbanken, Federal Reserve, Federal Reserve System, och dess ordförande Volker höjt räntan redan under Carters regeringstid. Denna så kallade Volkerdesinflation fick avsedd effekt, men till priset av en tillfälligt förvärrad lågkonjunktur med stigande arbetslöshet. Detta ledde till minskad popularitet under den aktuella perioden 1981-1982.

Skattesänkningarna finansierades delvis av nedskärningar i välfärdsprogrammen, vilket ledde till vissa protester från demokraterna. Den stora reformen av skattekoden, 1986, som sänkte den federala marginalskatten från 50 % till 28 % (1981 hade den sänkts från 70 %) var emellertid sponsrad av företrädare för båda partierna. Samtidigt minskades möjligheterna till skatteavdrag och skatteplanering och en rad kryphål täpptes till, samtidigt som den lägsta skattebasen (som emellertid inte uppnåddes av alla) höjdes från 11 % till 15 %. Företrädare för Reagans politik poängterade att reformerna i själva verket ökade statens intäkter, samtidigt som budgetunderskottet eskalerade, bl a på grund av bibehållna eller ökande utgifter. De stora sjukvårds- och pensionsprogrammen Medicare, Medicaid och Social Security bibehölls i relativt oförändrad form samtidigt som utgifterna för försvaret om än tillfälligt ökade kraftigt. Med undantag av en recession 1981-1982 sammanföll Reaganomics med högkonjunktur. Arbetslösheten och inflationen sjönk stadigt samtidigt som bruttonationalprodukten växte. Under slutet av 1980-talet började dock inflationen stiga igen. Den ekonomiska bilden var i många avseenden positiv, med några undantag: Reallönerna utvecklades mindre väl för låginkomstgrupper, underskotten i handeln med omvärlden steg och budgetunderskottet tredubblats fram till 1989, en nivå som inte setts ens under den stora depressionen. Under hans efterträdare stabiliserades emellertid budgeten inom tio år, med relativt små höjningar av inkomstskatter och sänkningar av andra skatter. 1998 var underskottet utplånat samtidigt som den högsta (federala) skattesatsen låg under 40 %, mot 70 % som den gjort när Reagan blev president.

Reagan var en konservativ kristen och har ofta kritiserats för att inte engagerat sig i homosexuellas rättigheter, och framför allt inte agerat snabbt nog på HIV-AIDS epidemin. Som konservativ var han även emot aborter, med argument som "vem har rätten att ta ett liv" och "jag noterar att alla som är för aborter redan har fötts". Han såg en mindre uppmärksammad rivalitet mellan Reagans och Barry Goldwaters mer renodlat libertarianska anhängare, som motsatte sig statlig inblandning i till exempelvis abortfrågan och strikt åtskillnad mellan stat och religion. När Reagan 1981 utsåg Sandra O'Day Connor till den första kvinnliga ledamoten i USA:s högsta domstol hyllades valet av såväl demokrater som libertarianska republikaner, medan evangeliska kristna upprördes över hennes abortvänliga inställning. Hans regering såg även en kraftig utvidgning av antalet avrättade; från tre under Jimmy Carter (under Richard Nixon och Gerald Ford var dödsstraffet i praktiken avskaffat) till ett hundratal under Reagan. Dödsstraff återinfördes på federal nivå 1988.

Reagans andra mandatperiod dominerades av utrikespolitiken. När hans tid i Vita huset var över den 20 januari 1989 var både inflationen och arbetslösheten lägre än vid hans tillträde. Samtidigt hade klyftorna mellan rika och fattiga ökat. Han efterlämnade sig det största budgetunderskottet i USA:s historia.

Popularitet och kritik:

Ronald Reagan låg ganska högt i mätningar om hur bra han skötte sitt jobb, men populariteten sviktade i samband med en period av hög arbetslöshet i början av 1980-talet och vid Iran-Contras-affären.Bland historiker rankas han ibland ganska högt. Han kallas för "The Great Communicator" för sin förmåga att uttrycka känslor och idéer på ett personligt sätt, även under mer formella sammanhang. Skådespelar-, radio- och tv-tiden har naturligtvis bidragit till detta. Andra smeknamn inkluderar: "Teflonpresidenten" (för sin förmåga att undkomma flera skandaler), "The Gipper", "Ronnie", "Dutch" och hans kodnamn "Rawhide".

Reagan är också känd för sin humor, speciellt de kvicka, korta replikerna som till exempel: Journalist: "Du har skyllt problemen på demokraterna, men har inte du en del av skulden också?" Reagan: "Jo, eftersom jag var demokrat i många år". Han var också en skicklig historieberättare. Reagan beskrivs av många som en mycket optimistisk man. 2005 blev Reagan framröstad till den mest framstående amerikanen genom tiderna.

Den största kritiken mot Reagan kom efter Iran-contras-affären, där han först förnekat den helt, med sedan övergått till att han inte kände till den. Många menar också att Reaganadministrationens rädsla för kommunism och stöd av antikommunister gick för långt, speciellt i Latinamerika. På senare år har även stödet av Saddam Hussein och Usama bin Ladins kommunistmotstånd blivit kontroversiellt.

Reagans passivitet gentemot apartheidregimen i Sydafrika fick kritik av bland andra ärkebiskopen Desmond Tutu.Reagan fördömde ANC:s väpnade gren Umkhonto we Sizwe och andra antiapartheidgrupper som kommunistiska terrorister. Även om Reagan ville se ett slut på apartheid så motsatte han sig sanktioner då det skulle "skapa ekonomiska svårigheter för just de människor i Sydafrika som sanktionerna var avsedda att hjälpa". Reaganadministrationen var också rädd att Sydafrika, med sina stora naturtillgångar och strategiska betydelse, skulle falla för kommunismen.

Till kategorin bevingade ord får räknas att Reagan vid ett tillfälle kallade dåvarande Sovjetunionen "ondskans imperium".

Utnämningar:

President: Ronald Reagan 1981-1989. Vicepresident: George H.W Bush 1981-1989.

President Reagan utnämnde följande ministrar:

• Utrikesminister: Alexander M. Haig 1981-1982, George P. Shultz 1982-1989.
• Finansminister: Donald Regan 1981-1985, James A. Baker III 1985-1988, Nicholas F. Brady 1988-1989.
• Försvarsminister: Caspar Weinberger 1981-1987, Frank C. Carlucci 1987-1989.
• Justitieminister: William French Smith 1981-1985, Edwin A. Meese III 1985-1988, Richard L. Thornburgh 1988-1989.
• Inrikesminister: James G. Watt 1981-1983, Jr. 1983-1985, Donald P. Hodel 1985-1989.
• Handelsminister: Malcolm Baldrige 1981-1987, William Verity 1987-1989.
• Arbetsmarknadsminister: Raymond J. Donovan 1981-1985, William E. Brock 1985-1987, Ann Dore McLaughlin 1987-1989.
• Jordbruksminister: John Block 1981-1986, Richard E. Lyng 1986-1989.
• Hälsominister: Richard S. Schweiker 1981-1983, Margaret Heckler 1983-1985, Otis R. Bowen 1985-1989.
• Utbildningsminister: Terrell H. Bell 1981-1984, William J. Bennett 1985-1988, Lauro F. Cavazos 1988-1989.
• Bostadsminister: Samuel R. Pierce Jr. 1981-1989.
• Transportminister: Drew Lewis 1981-1982, Elizabeth Hanford Dole 1983-1987, James H. Burnley IV 1987-1989.
• Energiministrar: James B. Edwards 1981-1982, Donald P. Hodel 1982-1985, John S. Herrington 1985-1989.

Utnämningar till högsta domstolen [redigera]

Reagan utnämnde följande domare till högsta domstolen:

• Sandra Day O'Connor – 1981
• William Rehnquist – chefsdomare 1986 (hade utnämnts till domare 1972)
• Antonin Scalia – 1986
• Anthony M. Kennedy – 1988

Tillbakadragande och död:

Efter nyvalde president George H.W Bushs installation den 20 januari 1989 flyttade Reagan med sin fru Nancy till deras nyinköpta hus på Saint Cloud Road i Bel Air i Los Angeles, Kalifornien. Villan, värd flera miljoner dollar 1989, anskaffades med hjälp av Reagans gamla vänner och finansiärer i södra Kalifornien.

Den 5 november 1994 publicerades ett handskrivet brev till nationen där han meddelade att han led av Alzheimers sjukdom. Han drog sig därefter undan från offentliga framträdanden (ett av hans sista var att närvara vid Richard Nixons begravning i april samma år). Under hans sista levnadsår fick Secret Service-agenter ofta påminna honom om att han en gång var president.

Ronald Reagan dog av lunginflammation den 5 juni 2004 i sitt hem i Bel Air. Han blev 93 år och 120 dagar, då ett åldersrekord bland amerikanska presidenter. Den 12 november 2006 slogs detta rekord av Gerald Ford.

Vid statsbegravningen hyllades han av många, till exempel:

Vi har en ledstjärna som Ronald Reagan aldrig hade; vi har hans exempel. — Margaret Thatcher.

Jag lärde mig mer av Ronald Reagan än av någon annan jag träffade i mitt offentliga liv. — George H.W Bush.

1992 inrättade Ronald Reagan utmärkelsen Ronald Reagan Freedom Award. Denna utmärkelse ges regelbundet till en person i världen som har bidragit till frihet och som håller med Reagans motto om att en "ensam man eller kvinna verkligen kan göra skillnad." Den första mottagaren av utmärkelsen var den före detta sovjetiska ledaren Michail Gorbatjov och den senaste mottagaren (år 2007) var den före detta amerikanska presidenten George H. W. Bush.Efter att Ronald Reagan blivit diagnostiserad med Alzheimers sjukdom tog Nancy Reagan på sig rollen att dela ut utnämningen i hennes mans ställe.

Bildgalleri:

   (Ronald Reagan var inte bara en skicklig president utan också en hyllad skådespelare)

   (Ronald Reagan håller ett tal från Vita Huset)

  (En yngre Ronald Reagan)

  (Ronald Reagan rankas högt i skalan på bästa presidenter enligt flera rankningar)

  (Ronald Reagan med Ray Charles)

  (Ronald Reagans begravning år 2004, Ronald Reagan var en av de äldsta presidenter som levt längst)

President-Tal:

Ronald Reagan's presidenttal efter att han vunnit år 1984.

Under kommer ett betyg på talet från 1 till 10!

Betyg: 9/10

Kommentar: En av de bästa presidenterna i USA's historia.

Känns väldigt säker och som om han menar det!

Det var allt om Ronald Reagan!

Nästa gång får ni möta president nummer 41 nämligen George H. W. Bush!

Har'e Bra /Jet